Stig Sjödin är en av våra mest omtyckta arbetarpoeter. Hans sätt att skildra människor som arbetar har influerat många av våra samtida poeter. Nu har litteraturprofessorn Magnus Nilsson utkommit med en bok om arbetarpoeten Sjödin.
Stig Sjödin föddes och växte upp i Sandviken, denna bruksort som fostrat många av våra arbetarförfattare. Redan tidigt började han arbeta på järnverket. Tio år senare debuterade han som poet på Bonniers och ytterligare några år senare kom hans stora genombrott, Sotfragment, som är den diktsamling som hans popularitet till största del även idag vilar på. I Sotfragment möter vi människorna på järnverket i deras slit och längtan. Den utgör en nydaning av arbetarpoesin som influerat flera efterföljare. Här skildras arbetet i sig i mer modernistisk tappning på ett sätt som inte gjorts tidigare.
Stig Sjödin populärare än någonsin?
Sjödins popularitet har ökat ytterligare det senaste årtiondet då arbetarlitteraturen vänt fokus mot själva arbetsplatsen och där många av verken dessutom varit poesi. Nu har litteraturprofessorn Magnus Nilsson vid Malmö Universitet skrivit en bok om arbetarpoeten Stig Sjödin. Kampdiktare i folkhemmet handlar bland annat om detta Sjödinska arv som kan skönjas i dagens arbetarlitteratur. Magnus gör en läsning av Jenny Wrangborg och Johan Jönsson och visar hur de båda förhåller sig till Sjödin i sina dikter.
Sjödins förhållande till arbetarrörelsen
En stor del av boken handlar om Sjödins förhållande till arbetarrörelsen. Sjödin är en poet med blandad repertoar, varför han inte alltid setts som en självklar arbetarpoet. Även om många dikter har arbetarmotiv finns här även andra centrala teman, så som kärlek och natur. Nilsson är litteraturvetare och levererar frän kritik mot det egna fältet när han menar att litteraturhistorieskrivning inte enbart kan utgå från de böcker som poeten publicerade. Han framhåller Sjödin som en typisk arbetarrörelsepoet som utgav en stor del av sin produktion i fackföreningspressen och visar att det finns andra litterära offentligheter som är aktuella när man ska skriva litteraturhistorien. Problemet är att dessa offentligheter ofta ses ned på. Men varför skulle det vara mindre värt att publicera sin litteratur i fackföreningspressen än i bokform? Här för Nilsson ett välutvecklat resonemang om Sjödins förhållande till politiken och fackföreningarna och ifrågasätter bilden av att en poet som publicerar sig i arbetarrörelsens offentlighet skulle vara mindre autonom. Han menar att även poeter som publicerar sig i bokform hos stora förlag har intressen de måste ta hänsyn till, och att det i själva verket kan göra dem ännu mindre autonoma när de måste anpassa sig till den kommersiella marknaden.
Godis för en litteraturvetare
För en litteraturvetare som mig är dessa kapitel om hur vi skriver litteraturhistorien oerhört fängslande, men det finns såklart fler intressanta delar i Magnus Nilssons bok. Den som tror på litteraturens kraft kan till exempel gotta sig i resonemanget kring Sjödins inställning till litteraturens förmågor. Nilsson beskriver hur hans litteratur syftade till att driva en ideutveckling inom rörelsen samtidigt som den kunde bidra till en klassmedvetenhet bland arbetarna. Han beskriver hur Sjödin, trots att han var sympatisör till socialdemokratin, var långt ifrån lojal med partiets vägval. Ungefär som Ivar Lo-Johanssons devis om att den man älskar agar man.
Fler ämnen som berörs är Sjödins förhållande till arbetarrörelsen, hans syn på epitetet arbetarförfattare, hans förhållande till Marx och teorin samt hur han fick ihop den dubbla synen på arbete, där det både är ett elände och en källa till välstånd. Det är en bok om Sjödin som troligen krävt en hel del grävande i arkiven, vilket är en viktig tjänst inför framtiden. För Sjödins dikter är lika aktuella idag som de var när de skrevs och världsläget talar för att de i framtiden kommer bli än mer aktuella.
Om boken
Titel: Kampdiktare i folkhemmet: Arbetarpoeten Stig Sjödin
Författare: Magnus Nilsson
Förlag: Verbal Förlag
Utvald bild. Stig Sjödin vid en uppläsning, Foto: Norrlandsbild/Gunnar Westerlind (CC BY-NC)