Litteraturkritikern Rasmus Landström utkom i höstas med boken Arbetarlitteraturens återkomst. Den har på inget vis gått mig förbi och jag har länge velat läsa den. Nu, något sent, har jag så äntligen gjort!
I boken försöker Rasmus ta reda på varför arbetarlitteraturen fått ett sådant enormt uppsving de senaste åren. Men boken handlar om betydligt mer än så. För att besvara sin fråga går han bakåt i historien och på så vis blir det till ett översiktsverk över hela den svenska arbetarlitterära traditionen.
Arbetarlitteraturens återkomst
Att arbetarlitteraturen återkommit betyder också att den varit frånvarande. Under 80 och 90-talet har det varit ganska tyst om den, men sedan tiden kring millenniumskiftet har det givits ut ett flertal verk som kan sägas höra till den arbetarlitterära traditionen. Det började i kölvattnet av 90-talskrisen med folkhemsromanerna. Rasmus analyserar författare som Elsie Johansson, Lena Andersson, Åsa Linderborg, Susanna Alakoski och Kjell Johansson som alla vid den här tiden gav ut romaner som skildrade bristerna i det så kallade folkhemmet. Sedan dess har det arbetarlitterära uppsvinget fortsatt men ändrat form. På 2010-talet skrevs det inte längre några folkhemsromaner. Författarna vände blicken mot själva arbetsplatsen och de skildrade den på nya estetiska vis.
Sätter ner foten
Rasmus starka analys bygger på mängder av lästa böcker, avhandlingar och politiska analyser. Han sätter litteraturen i ett bredare samhälleligt sammanhang. På så vis säger inte bara tidsandan något om böckerna som skrivs, utan böckerna hjälper oss också att förstå i vilket samhälle vi lever. Rasmus ser de större strukturerna, trenderna som kommer och går, likheterna och skillnaderna, och han tvekar aldrig att sätta ner foten när det behövs. Till exempel när eftervärlden vill låta Martin Kochs roman Ellen vara den första arbetarromanen, trots att Maria Sandels bok Familjen Vinge utkom ett år tidigare.
Vad är arbetarlitteratur?
Arbetarlitteraturens återkomst handlar också till stor del om begreppet arbetarlitteratur. Vilka böcker kan vi inlemma där? Vem är egentligen arbetarförfattare? Rasmus kartlägger begreppets historia, författarnas inställning till att kallas arbetarförfattare och inte minst hur nya litterära trender utmanar föreställningen om vad arbetarlitteratur är. Om det är sympatierna med arbetarklassen som är begreppets kärna, hur ska vi då kategorisera 2000-talets arbetarlitteratur som många gånger är kritisk mot välfärdsstatens brister? Där karaktärerna saknar en förståelse för klass och solidaritet? Och om författarna har en universitetsutbildning, vilket idag är betydligt mer vanligt än för några årtionden sedan, är de då arbetarförfattare?
Gediget översiktsverk
Rasmus har skrivit en gedigen översikt över den svenska arbetarlitteraturen samtidigt som han lyckats hålla nere omfånget. Du som vill få boktips och som vill få böckerna du läser satta i ett sammanhang, eller på annat sätt är nyfiken på arbetarlitteraturen, eller för den delen svensk 1900-talshistoria, bör läsa.
Arbetarlitteraturens återkomst
Rasmus Landström
Verbal förlag