Jakob Mathiassens bok Betong – Berättelser från byggboden utkom i Danmark 2011 och blev direkt en storsäljande succé, men det är först nu den föreligger på svenska. Det är en rak och brutal skildring av villkoren för den vita manliga arbetarklassen, och nog så märkligt att det är först nu den finns översatt.

I Betong möter vi den vita manliga arbetarklassen. Betraktelser från arbetsplatsen blandas med korta essäer om betongarbetarnas historia, den globala kapitalismens utveckling och fackföreningarnas historia och ställning. Författaren gör ett eget försök att svara på den i vår tids kanske mest ställda politiska fråga: varför överger den inhemska arbetarklassen vänsterpartierna för de högernationalistiska? I sitt svar pekar Mathiassen på konkurrensen från den utländska arbetskraftsinvandringen som märks tydligt för de som arbetar inom branscher där den är flitigt förekommande. För arbetarna handlar det om konkurrens mellan olika arbetarklasser, inte mellan arbetarklass och kapitalägarklass. De nationalistiska partierna är de enda som formulerar en lösning, men Mathiassen själv förespråkar inga stängda gränser. Istället menar han att facken måste organisera den utländska arbetskraften. Det är i konkurrensen som löner kan dumpas och arbetsvillkor försämras. Låter vi människor komma hit ska det inte vara av välgörenhet, vi måste alla vara solidariska gentemot varandra.

En plats av hierarki

Mathiassen har en fantastisk förmåga att gestalta människorna som arbetar med betongen. Han fångar den lilla människans stora problem och drömmar, men också den mer abstrakta jargongen och attityden. Byggarbetsplatsen framträder som en plats genomsyrad av hierarki. Både mellan olika sysselsättningar och yrkestitlar, mellan olika nationaliteter och mellan basar, platschefer och betongare. Men det finns också en aldrig svikande solidaritet där man ställer upp för varandra, inte tjallar och hjälps åt att lura överheten. Och trots sina grundläggande ideologiska och politiska uppfattningar finner man på en arbetsplats alltid en gemenskap i form av sin sociala position.

Kvinnor förekommer knappt alls i boken, annat än som stora rumpor och prostituerade. Alkoholen flödar också ganska frekvent från flaska till mun. På så vis påminner det en del om Charles Bukowskis Postverket. Men det är knappast något skönmålande. Det är den råa verkligheten vi får ta del av. Och mitt bland detta skådespel tornar de djupaste filosofiska tankar upp och förklarar betongarens vardag. Naket och slagkraftigt.

Den här boken gör dig kunnigare om byggbranschen, människorna som arbetar i den, betongens historia, den ekonomiska utvecklingen, solidaritet, arbetsmiljöfrågor, facklig organisering och mer därtill. Det är folkbildning, helt enkelt.