Ålevangeliet. Så heter årets Augustprisvinnare i den facklitterära kategorin. En oväntad succé som redan är inne på femte tryckningen och som sålts till över trettio länder.

Den som inte vet något om Ålar kan nog vid första anblicken tycka det är märkligt att så många vill läsa en bok om denna fisk. Men nog är ålen ett intressant djur. Framför allt eftersom mycket fortfarande är okänt för oss människor. Exempelvis har ingen människa sett hur ålen befruktar sig och mycket vi vet om ålen bygger bara på gissningar. Den lever så långt ner i havet, i det fördolda, att den helt enkelt lyckats gömma sig för oss. Vi tror åtminstone att den föds i Sargassohavet och far med golfströmmen till de europeiska vattendragen. Där, efter flera hundra mil, hittar den ett hem där den bosätter sig i många år utan att röra sig mer än några hundra meter. Så plötsligt en dag bestämmer den sig för att det är dags att befrukta sig och ger sig av på en resa tillbaka till Sargassohavet, utvecklar sina könsorgan och dör.

Freud, Carson och Aristoteles

Mystiken kring ålen spelar en viktig roll genom historien. Det är mycket därför den fått den ställning den har. Kombinerat med dess fascinerande levnadssätt är det ett djur att förundras över. Och ett djur utifrån vi kan ställa många frågor om hur vi själva lever, vad begreppet tid är, om att hitta hem, vad tro innebär och vad som är meningen med livet. Det är de frågorna Patrik Svensson ställer, och som gör detta till en bok lika mycket om existentiella och filosofiska frågor som en bok om ål. Till formen är det en essä som blandar en djupt personlig resa med berättelsen om ålen. Här får både Aristoteles, Sigmund Freud och Rachel Carson plats. Mänsklighetens upplysningshistoria in i våra dagar. Men det är också en djupt drabbande berättelse om författarens egen fascination för ålen och hans sökande efter mening och historia. Och det är, vad man kanske inte anar från början, en klassberättelse. Den ålfiskande asfaltsläggaren till far som lär sin son fiska ål i vattendraget utanför huset. Som finns kvar i den värld där sonen växer upp, även när sonen börjar studera på universitetet. Och sonens funderingar över vem han själv är och var han hör hemma. Men boken ställer också frågor om vart vi människor tänker oss att vi hör hemma när vi förstör den planet vi älskar. Ålen håller på att utrotas och det går fort.

Jag har knappast några problem att rekommendera den här boken. För dess filosofiska djup, för dess historiska kunskaper, för dess berörande anekdoter och för dess politiska aktualitet.

Foto: Emil Malmborg