Ibland läser jag faktiskt andra saker än arbetarlitteratur. Senast det skedde var nyligen, då jag var på resa i Tyskland. Jag hade läst ut mina medhavda böcker om Berlin och den tyska arbetarrörelsens historia och behövde något nytt att läsa. Läsplattan var med och jag scrollade igenom mitt bibliotek där jag laddat ner ett hundratal olika klassiker. Jag fann Fredrika Bremers Grannarne från 1837 och tänkte att det kanske nu var dags att läsa den. Jag hade tidigare läst ett utkast under litteraturstudierna i Lund och dessutom stött på en referens till boken i Carl Johan Vallgrens Berlin på åtta kapitel.

Grannarne är Fredrika Bremers mest lästa och omtyckta roman, översatt till ett halvdussin språk under 1800-talet. Den anses idag utgöra en förlaga till romaner av både Dickens och Charlotte Brontë. Bremer själv är en av den svenska litteraturens största författare. Redan under sin livstid var hon vida berömd över världen. Idag lyfts hon ofta fram som en feministisk pionjär.

Sång, bjudningar och relationsdrama

Grannarne är en brevroman. Den handlar om Fransiska som flyttar till landet och gifter sig med läkaren hon kallar björn. Vill man läsa något riktigt långt ifrån arbetarlitteratur är den här boken ett bra val. Något arbete förekommer överhuvudtaget inte. Livet på herrgården består enbart av sång, bjudningar och relationsdrama. En och annan piga skymtar förbi, men bara som gestalter i periferin.

Herrgårdslivet under 1800-talet framstår som helt frikopplat från omgivningen. En egen värld, bortom omgivningens svält och det är nästan svårt att förstå att vissa faktiskt levde och lever såhär. Att en sådan sak som kärlek och relationer kan vara viktigare än pengar! Jag tillhör de som anser att konst och kultur kan lära oss något. Att det genom den faktiskt går att förstå andra människor. Det är ju därför jag läser. Och som sådan ger romanen en facinerande inblick i de välbeställda klasserna.

Jag älskar romanen

Jag måste erkänna att jag blev helt golvad av romanen. Jag slukades av karaktärbeskrivningarna och intrigerna. Jag som aldrig gillat relationsdramer! Det är en långsam och lättsam roman, omfattande i omfånget, men bladvändarviljan försvinner aldrig. Det är med oerhörd skicklighet i både gestaltning och dramaturgi som Bremer får mig att älska den här romanen! Samtidigt finns där så mycket mer. En satir och en i högsta grad samtidsaktuell skildring av kvinnans obefintliga självbestämmande. Det är en av våra stora klassiker, den bör vara en av våra stora klassiker och fler borde läsa denna klassiker!