Den sjunde dagen heter den av Yu Huas romaner som är senast översatt till svenska. Av Yu Huas romaner är detta den som mest påminner om en av hans influenser, Kafka. Det är en absurdistisk roman som nästan börjar med en av de bästa bokinledningar jag läst. Jag skriver nästan eftersom det egentligen bara är den fjärde meningen. Och jag anser att den hade förtjänat att de tre första ströks: “Jag hade fått ett anslag på min dörr som sade att jag skulle infinna mig på begravningsbyrån precis innan klockan nio på morgonen, eftersom min kremeringstid var bokad till halv tio.”

Här anslås den absurda stämningen och du förstår också vad boken handlar om. Jagberättaren har dött och lever nu i ett tillstånd mellan liv och död. Han vet inte hur han har dött, men de efterföljande kommer kunna berätta för honom, får han veta. I tillståndet mellan liv och död söker han svaren på frågorna som han burit i sitt liv. Här möter vi återigen Yu Huas vulgära humor. Huvudpersonen föddes på en tågtoalett, slank igenom dasset och landade på rälsen. Hittades och uppfostrades av en järnvägsarbetare.

Berättelsen är avskalad och rak. Stilen är densamma som i två av Yu Huas andra framgångsrika böcker, En handelsman i blod och Att leva. Det absurda och den överdrivna humorn finns där. Också mörkret och döden, som är så bekant i Yu Huas verk.

Ändå tycker jag nog berättelsen spretar en aning mer än i hans tidigare verk. Humorn är mer nedtonad till förmån för det enbart märkliga. När jag läst klart undrar jag vart boken egentligen ledde. Men jag hade trots allt en angenäm vistelse i Yu Huas fantasifulla värld.

Foto: Ozzy Delaney/Flickr