Tid att städa är titeln på genusforskaren Fanny Ambjörnssons senaste bok, där hon studerar vårt förhållande till städning. Ett ämne som det inte pratas särskilt ofta om, samtidigt som andra hushållssysslor så som renovering och bakning förekommer i en rad tidningar och tevekanaler. Varför är det så tyst om städningen?

Samtidigt är städning ett hett ämne. Det skapar konflikter både inom familjer och inom politiken. Nyligen antog riksdagen de konservativa partiernas hoprafsade budget, som bland annat innehåller ett tredubblat rutavdrag. Ett rutavdrag som länge varit omdiskuterat, där vänstern hävdar att det är ett återinförande av tjänstehjon medan högern ser det som ett sätt att skapa vita arbeten för låginkomsttagare.

Städning är något vi alla måste förhålla oss till, oavsett om vi nu tar hand om vår egen skit eller får bidrag för att låta någon annan göra det. När Ambjörnsson rotar bland det som alla sysslar med men inte pratar om uppstår en rad komiska iakttagelser. Reflektioner man kan känna igen sig i och meningsutbyten mellan de studerade paren som man hört förut.

Men skrattet fastnar också i halsen och kommer tillbaka upp som vrede. Städningen är tydligt genuskodad. Genom alla tider ett lågbetalt arbete med dålig status, trots försöken att uppgradera det med titlar som lokalvårdare och hygientekniker. Ambjörnsson utreder den historiska kedjan från industrialismens intåg och pigorna i överklasshemmen till dagens bidrag för hushållsnära tjänster. För den som önskar bildande och möjligen radikaliserande litteratur i julstöket.

 

Foto: Jag-Åke Eriksson